Gasledningen ur kinesiskt perspektiv
Gasavtalet mellan Kina och Ryssland om en gemensam gasledning anses vara avgörande för rysk del, men hur påverkar avtalet egentligen Kina? Gasledningar mellan länder kan liknas vid geografiska äktenskap och Kina har glatt bundit upp sig till Ryssland för åtminstone 30 år framåt.
Den mest uppenbara fördelen med avtalet är de 38 miljarder kubikmeter naturgas som årligen kommer att levereras till Kina under de tre kommande decennierna. Största delen av den ekonomiska utvecklingen i Kina har skett utmed landets kust. Inlandsregionerna och de norra delarna är fortsatt underutvecklade. Stora mängder billig energi kommer att hjälpa regeringen i Peking att utveckla de här delarna av landet. Det kommer i sin tur att minska de sociala skillnaderna och de ojämlikheter som råder i förhållande till de mer utvecklade södra och kustnära regionerna av Kina. Men affären kommer att ha ännu större betydelse för hela det energihungrande Kina eftersom den kommer att innebära att landet får en mer diversifierad gasimport som dessutom gör gasen billigare och tillgången stabilare.
Rysk gasförsörjning lindrar också ett annat hot som annars riskerar att underminera regeringen i Peking, nämligen; föroreningar. Kina är fortfarande starkt beroende av kolkraft för att möta det växande energibehovet. Endast 27,5 procent av kinesiska hushåll i städerna har tillgång till gas för sin energiförsörjning. Luftkvalitén har försämrats kraftigt och blivit ett påtagligt problem, framför allt för den växande medelklassen. Att ersätta kolkraft med gas skulle lösa det här problemet i ett slag, men det är en stegvis process. Regeringen har redan riktat in sig på städer vad gäller användande av gas. I städer som Peking, Shanghai och Tianjin överstiger gaskonsumtionen redan 60 procent.
Det ryska gasavtalet som omfattar 38 miljarder kubikmeter gas per år motsvarar ungefär en fjärdedel av Kinas nuvarande gaskonsumtion och mindre än 10 procent av den uppskattade efterfrågan för år 2020. Under 2013 konsumerade Kina 170 miljarder kubikmeter naturgas och förväntas konsumera upp till 230 miljarder kubikmeter gas under 2015 enligt regeringen. Det innebär en ökning med 17 procent på fem år, givet att de ekonomiska målen uppnås. År 2020 väntas Kina konsumera 420 miljarder kubikmeter gas totalt, vilket skulle innebära att 120 miljarder kubikmeter gas behöver importeras.
Ryssland skulle kunna spela en stor roll i att tillgodose kinesiska växande gasbehov. Först och främst finns det klausuler i avtalet som tillåter Ryssland att under avtalets löptid dubblera gasleveranserna, till 68 miljarder kubikmeter gas. Den initiala investeringen i gasledningen kräver att Ryssland investerar 55 miljarder dollar och Kina 22 miljarder på nya ledningar, på respektive sida om gränsen. Det finns även planer på ytterligare en gasledning genom ryska bergskedjan Altai, till den kinesiska Xinjiang provinsen som skulle kunna transportera ytterligare 30 miljarder kubikmeter gas per år.
Rysk gas kommer aldrig helt att kunna ersätta gas import från andra länder, men avtalet kommer att vara viktigt vid framtida förhandlingar med exempelvis naturgasleverantörer från Mellanöstern och Australien. Förmågan att öka importer från Ryssland innebär att Peking bör ha möjlighet att sänka priserna på naturgas från annat håll.
För närvarande är avtalet ett pragmatiskt arrangemang som förser Kina med 10 procent av den framtida naturgaskonsumtionen. Men Peking och Moskva för redan diskussioner om att etablera ett mer omfattande energisamarbete som kommer att föra de två stormakterna ännu lite närmre varandra.
För att Kina ska kunna utnyttja så mycket gas krävs stora investeringar i det inhemska distributionssystemet. Det är ett annat bevis på det strategiska djupet som präglar relationen mellan länderna. Regeringar påbörjar inte denna typ av infrastruktursatsningar om man inte litar på sin motpart.
Den västra ryska gasledningen kommer att kopplas ihop med den nuvarande Väst-till-Öst-2 ledningen, vilket är en stamledning som börjar i Xinjiang Tarim och slutar i Shanghai. Byggandet av Kinas inhemska gasledning har pågått under mer än tio år, vilket gör att investeringskostnaden för nya gasledningar bör kunna begränsas. Regeringen försöker nu attrahera privat kapital till bygget, vilket bör öppna upp för nya investeringsmöjligheter.
Energiutbud är strategiskt viktigt för Kina och den inhemska efterfrågan på gas är stark. Regeringen i Peking verkar övertygad om att det är värt att investera i, frågan handlar mer om vem som ska bära kostnaderna. De ekonomiska incitamenten för gas behöver förbättras och har redan lett till en pågående avreglering av gasmarknaden.
Den nära relationen till Moskva har förstärkts i och med gasavtalet, men det kommer även att påverka andra områden. Till exempel är Kina är mycket intresserat av Rysslands stora vattentillgångar i form av de sibiriska floderna och landområden för livsmedelsproduktion och skogsavverkning. De politiska dimensionerna av avtalet är också viktiga. Det är tydligt att Kina ser Ryssland som en viktig samarbetspartner, något som förtydligades när president Xi Jinping valde att besöka Moskva på sitt första officiella statsbesök. För Kina är Ryssland en viktig partner i det världspolitiska spelet, där USA hittills dominerat arenan.
