Hongkongprotesterna och dess följder
Jag har just återvänt från en affärsresa i flera städer i Väst- och Östeuropa. En av anhalterna var Paris, och bland det första jag såg när jag närmade mig vårt kontor där var en demonstration – vilket knappast är en ovanlig syn i Frankrike. Samma sak kan dock inte sägas om Hongkong där jag är nu och som nu har lamslagits av tusentals människor som anslutit sig till demokratirörelsen ”Occupy Central”. Även om vi bara har en mycket begränsad exponering mot Hongkong i vår Emerging Asia-fond, följer vi utvecklingen mycket noga.
Occupy Central-rörelsen grundades av Benny Tai, professor i juridik på Hong Kongs universitet, och dess huvudkrav handlar om att få helt fria val av Hongkongs ledare 2017. Många blev upprörda när Kinas nationalkongress den 31 augusti tillkännagav att de valbara kandidaterna till Hongkongs ledarpost skulle godkännas av en nomineringskommitté bestående av 1200 personer, som i sin tur kontrolleras av Beijing-regimen.
Ursprungsplanen var att inleda protester på Kinas nationaldag den 1 oktober, men dessa tog redan fart gångna helgen, när ett par tusen studenter samlades runt Hongkongs regeringsbyggnad. Polisen svarade genom att spraya tårgas på demonstranterna och det ledde till att allt fler därefter anslöt sig. Protesterna kallas nu Paraply-revolutionen, eftersom demonstranterna använde paraplyer för att skydda sig mot sol, regn och tårgas. Denna manifestation betraktas redan som de mest omfattande sociala oroligheterna i Hongkong sedan staden återgick till kinesiskt styre 1997. Enligt gjorda uppskattningar stödjs demokratirörelsen av runt en miljon människor och de aktivister som blockerar gatorna i stadens finansiella centrum räknas i tusental. Men det finns också runt en miljon stadsbor som motsätter sig rörelsen, som kritiserar den civila olydnaden och ser den som skadlig för såväl stadens affärsliv som dess rykte.
I ärlighetens namn ska sägas att både bankerna och börsen har fungerat som vanligt hittills, bortsett från några bankkontor som har hållits stängda i områden med demonstranter. Däremot har den normalt smidiga lokaltrafiken drabbats desto hårdare. Effekterna var i början alltså ganska milda, även om börsen sjönk med 1,9 procent första arbetsdagen efter demonstrationerna och volatiliteten steg till sin högsta nivå på ett halvår. På kort sikt kommer Hongkongs viktiga detaljhandel att känna av oroligheterna eftersom flera affärsstråk har blockerats av demonstrationerna.
Hongkongs detaljhandelssektor har rent allmänt presterat svagt på senare tid, framför allt på grund av de kinesiska turisternas förändrade köpbeteende, där efterfrågan i allt högre utsträckning kommer från medelklassen, medan mer förmögna fastlandskineser i ökad utsträckning föredrar shopping i Korea, Japan eller Europa. Spänningen har också ökat mellan Hongkongs befolkning och turister från kinesiska fastlandet, vilket också har påverkat stadens attraktionskraft. Paraply-revolutionen kommer knappast att gynna de kinesiska turisternas intresse för Hongkong.
Hur ser det då ut på längre sikt? Man kan konstatera att Hongkong redan idag pressas av förändringar i USAs penningpolitik, som kommer att driva upp räntorna eftersom den lokala ekonomin har rekordhög skuldsättningsgrad och höga fastighetspriser. Staden Hongkong har andra utmaningar, till exempel inkomsterna, som alltjämt är en av världens mest ojämlika samt försenade investeringar i infrastrukturen. Förutom den ökade politiska risken finns dessutom farhågor om att dagens situation kan försvaga Hongkongs roll som port till Kina. Hongkong tappar gradvis sin särställning i takt med att Peking fortsätter liberalisera och reformera marknaden på fastlandet. Snart inleds ett program för att ge tillgång till Shanghai-börsen via Hongkong, och det kan bli ett viktigt steg för att strategiskt stärka Hongkong som handelsplats att räkna med även i fortsättningen. Samtidigt försvagas Hongkongs roll om den demokratiska utvecklingen stoppas. Långsiktigt vore det bäst både för Kina och för Hongkong om Hongkong fick behålla sin särställning, vilket ju också är fastslaget i avtalet med Storbritannien.
